måndag 17 januari 2011

Vatten

igår kom det, kl.17. efter en härligt slapp dag tyckte maken att vattnet inte rann undan i diskhon. han går ner i källaren, sonen titta på film och jag satt i soffan och stickade. ett vrål hördes och han skrek att jag skulle komma ner, fort! hoppade i tofflorna och ner för trappan, vatten! o mer vatten! maken skriker till mig att börja lyfta upp det som är värdefullt. vilket i stort sett är det mesta, då detta var vårt lager av ouppackade lådor. jag ser att vattnet rinner över golvet, vi har ett ojämt källargolv så det fanns "öar" att kliva på för att slippa bli blöt om fötterna. jag han inte tänka så mycket, nu stiger vattnet fort, det bubblar, gurglar och trycker upp vatten ur våra golvbrunnar, utanför källardörren har vi en golvbrunn så in genom springorna runt dörren sprutar det in vatten. maken går ut för att se hur mycket vatten det är, den asfalterade vägen är vattendränkt, vår väg in till oss är översvämmad. utanför står den täckta släpkärran, vi börjar packa in i den när vår toagolv är fullt med blöta flyttlådor, hallen, sovrum fyllt med torra prylar, trappan upp från källaren är full. sonen förtvivlad, gråter.

nu åker stövlarna på men det rinner fort, jag gråter, panik. vad gör vi?! vad händer?! hur får vi stopp på det?!

tills slut ringer vi 112, möts av en lugn röst och 20min senare står räddningstjänst utanför vår port med en bensindriven pump. de börjar pumpa inne i källaren men först när de angriper orsaken, vilket är en brunn 2m från vårt hus, försvinner vattnet i vår källare. grannen har fått hjälp, vi får låna en pump att sätta i brunnen för att det inte ska komma in mer vatten i källaren.

sonen har somnat och vi dröser i säng 02.30. avbokar måndagen, sover oroligt, och vaknar kl.8. ner i källaren, inget vatten!

dagen har ägnats åt att prata med markägarn, som äger marken runt om oss, grannen som hade ca 1m vatten i sin källare, (vi klarade oss med 40cm), försäkringsbolag som kom ut och såg förödelsen och började prata åtgärd.

vi har städat, fotat allt som gått förlorat, gråtit över oersättliga ting som en kasse med teckningar jag målade som 12-åring, hur ersätter man dem?! sopat vatten, stuvat ved, tömt den panikfyllda släpkärran. ätit, druckit kaffe. kört ett lass till tippen.

nu är det fuktigt och kallt i vår källare, blöta saker ska torka, det står en stor avfuktare och brummar, ut genom dörren går en sladd till pumpen i brunnen. en tillfällig lösning. vi ska försöka inte oroa oss.

jag är trött!

5 kommentarer:

  1. Å, Anna... det behövde ni verkligen inte.

    SvaraRadera
  2. Nämen fy vilken mardrömsdag!!! Usch! Och förstörda minnen, jag riktigt förstår hur ledsen man blir över sånt. Hoppas något kul händer er snart!

    SvaraRadera
  3. Nämen hjälp, vilken panik!!! Ledsen för din skull, minnen går inte att ersätta! Vi hade en liknande incident under ett regnoväder för några år sen. Tack o lov var det inte mycket som blev förstört och vi har en oinredd källare, men desto äckligare var det att det var avloppsvatten som forsade upp ur golvbrunnen. Hela vår gata fick sanera sina källare! Hoppas verkligen ni får bukt med brunnen så ni inte råkar ut för fler översvämningar!
    Kram!

    SvaraRadera
  4. Usch vilken tråkig dag! Hoppas ni får bukt på vattenmassorna.

    SvaraRadera
  5. Åh, fy, stackars, stackars er... Hoppas det ordnar sig till det allra bästa ändå för er.
    /Blenda

    SvaraRadera