söndag 15 februari 2015

Fjällen

 Vi drog till fjällen, dit vi brukar åka och första dagen möttes vi av denna solnedgången! Underbart! Det fanns mycket snö, var lagom kallt och bra backar. Vi har åkt utför skidor/snowboard, ätit gott och bara haft det mysigt. En paus som behövdes.
 Jag blev glad över den fina duken mamma hade tagit med sig upp och lagt på bordet. Vi möttes i bilarna påväg upp för oss och hem för dem. Jag har känt att jag har lite väl många projekt pågång samtidigt men inte trott att de kunde vara så många. Jag skrev en lista och insåg att det är dags att göra klart innan jag börjar på något nytt. Det finns stickning, sömnad och broderi med på listan plus en Tilda ängel.
Igår åkte vi hem och väl hemma åt vi en god alla hjärtans dags middag. Jag hade köpt present till sonen och maken. Min man fick Monstermuggen Stickan!

fredag 6 februari 2015

Istället för

 Ni känner säkert igen känslan, istället för att sticka klart projekten som ligger, vilket i mitt fall är ärmen på koftan. Det känns ju som att jag har hur långa armar som helst och att det aldrig tar slut.
Sen kommer en frestelse i vägen och jag får frågan: Behöver inte du Anna ett par vantar? Du skulle kunna hjälpa mig och prova hur det blir att sticka och sen tova dem i maskinen, kanske ett fint broderi på?!
Hur gör man då?! Å ena sidan behöver jag ju fokusera på det som redan är påbörjat men å andra sidan stickar man ju ett par vantar snabbt. Så jag la upp till vantarna, stickade klart dem, tovade dem, har nu använt dem några gånger. Visat dem för fresterskan som uppskattade hjälpen. Nu ska de in i maskinen för att förhoppningsvis bli lite kortare och bli perfekta, sen ett borderi!

måndag 2 februari 2015

Koftan som inte blev av

Nu är vi i Februari och jag får inse att det inte blir någon kofta stickad av mig i Stickameras koftkal! För första gången stickade jag provlapp, tvättade den och mätte. Ritade en skiss, räknade och stickade en provlapp till med olika knapphål. Sen la jag upp, satte markörer och var igång.
 Jag var så peppad tills jag kände att vad trögt det gick, fick inte in något flyt och det var hårt och stelt. Jag hade läst att jag skulle sticka på en storlek mindre stickor för att få en fast kan men det kändes inte bra. Tills jag insåg att jag gått ner två storlekar och handlederna värkte. Jag repade upp.
 
Där tog det stopp, jag kom inte igång igen. Kan bero på att jag tragglar med att stick klart den sista ärmen på en kofta och jag kände att jag verkligen vill göra klart den först! Kan bero på att jag fortsätter min viktnedgång och det inte känns så bra att ha två koftor liggandes som förhoppningsvis kommer vara för stora för mig och att det då är bättre att göra klart den som snart är klar.
 
Garnet är fint och jag kommer inom snar framtid sticka en kofta i det. Sen önskar jag att jag kommer behöva räkna och sticka en mindre storlek!