
Det känns som att luften gått ur mig, som en pipande ballong. Så ofta jag kan startar jag dagen på bästa vis med en kaffe på farstun. Att se ut över åkrarna och vår trädgård. Se vad man vill göra, borde göra och gör.

Jag njuter att se att det finns fler än jag som gillar min sykorg. Våra fina kattungar börjar bli stora. Syr och stickar gör jag, i huvudet råder fullständigt kaos så mycket jag vill göra. KAL-sjalen går in på slutspurt och jag har kommit att tycka mycket om den. Nu väntar sista ledtråden och sen blockning.