Jag tappade lusten

Ingen lust för någonting finns i min kropp just nu. Jag som brukar ha många projekt på gång samtidigt. Sy, sticka, spinna, odla... listan kan göras lång. Jag har också funderat av och till ang. bloggen men inte mycket har hänt. Symaskinerna står utefter väggen på golvet och jag vill ju så gärna.

 Jag som alla år varit igång med sådd, inne och sen ute. Majvädret tog knäcken på mig och nu vet jag inte om jag kommer så något. Några frön rucola och spenat har jag i alla fall petat ner och hoppas de kommer upp.

Favoritblomman blommar äntligen och utanför går korna i hagen och påminner om att det är sommar!

Förändringar i livet för övrigt har gjort att skapandet och kreativiteten har fått stå tillbaka. Jag har stickat lite men inte mycket. Jag har följt alla andra och sett vad de gjort/gör och känt en viss avundsjuka men samtidigt inte kommit igång själv.

Istället för

Nu är det Stickfest i Väst på Grötö i Göteborgs norra skärgård. En helg som brukar vara underbar att njuta av en stickning ute i lä i solen med många andra stickerskor. Här har jag lärt känna under åren flera trevliga stickerskor och det är ett sätt att träffa stickkompisarna som inte bor i närheten.
Jag hade sen länge planerat att åka ut över dagen. Men tyvärr så har jag en seg förkylning som sitter i mina luftrör och hals. Jag har knappt någon röst, svårt att få luft och trött och sliten. Det var bara att inse att jag inte skulle kunna åka!

 För att inte deppa ihop helt satte jag mig vid symaskinen och förverkligade en ide som jag haft länge. Det blev denna söta necessären. Lagom sockersöt och gullig. Lite väl puttig för min smak men vilken rolig modell, kul var den att sy. Och nu vet jag ju vad jag skulle vilja göra annorlunda till nästa.

Ett byte

 Under hösten gick jag två målarkurser som en god vän arrangerar. Istället för pengar gjorde vi ett byte, jag stickade en sjal till henne.
I Royal babyalpacka och silkemerino från Tant Kofta och mönstret är Tre räta en avig. När det är så fint garn så är det enkla oftast finast.

Det var svårt att fånga färgerna på bild men den är lila/rosa och mottagaren blev väldigt nöjd!

Längtan

 Vi bor inte i direkt närhet till skog och mark, det finns en bit bort. Men ibland blir längtan för stor efter skogen, lukten av mossa, den mjuka marken under fötterna och ljudet när vinden blåser. Även om jag är lite mörkrädd av mig gillar jag att gå i skogen på dagen. Så i början på veckan då det var så fint väder åkte jag och sonen ut till mitt föräldrar hem och  pappa som var hemma. Vi gick i skogen, där har vi gått många gånger förut. Plockade pinnar, lyssnade på djur, gick igenom en fantastisk fin bokskog och avslutade att spana efter grodor i en lite damm. Samma damm som jag spanade efter grodor i när jag var liten.

 Sonen har testat tälja ibland och nu var längtan stor, han hade famnen full med pinnar och det kanske mest handlade om att ta bort barken men för mig var det en första gång. Får se om jag ska visa vad jag fick till eller inte.

 Gott var det iallafall att sitta på verandan till vår gamla lekstuga, tälja en stund och sen satt jag och stickade medans sonen gungade i trädgungan som är strax till höger om stugan.

Den fina stugan byggde pappa åt oss tre döttrar när vi var små, sen hade vi inflyttningsfest med mormor och morfar inne i stugan. Där bjöds det på kakor och saft. Efter det sov vi i den på sommaren och det var lika kul att leka på taket då det blev att vi åkte båt bland pirayor som att vara i den. Idag använder våra barn den när de är på besök!

Fjällen

 Vi drog till fjällen, dit vi brukar åka och första dagen möttes vi av denna solnedgången! Underbart! Det fanns mycket snö, var lagom kallt och bra backar. Vi har åkt utför skidor/snowboard, ätit gott och bara haft det mysigt. En paus som behövdes.

 Jag blev glad över den fina duken mamma hade tagit med sig upp och lagt på bordet. Vi möttes i bilarna påväg upp för oss och hem för dem. Jag har känt att jag har lite väl många projekt pågång samtidigt men inte trott att de kunde vara så många. Jag skrev en lista och insåg att det är dags att göra klart innan jag börjar på något nytt. Det finns stickning, sömnad och broderi med på listan plus en Tilda ängel.

Igår åkte vi hem och väl hemma åt vi en god alla hjärtans dags middag. Jag hade köpt present till sonen och maken. Min man fick Monstermuggen Stickan!

Istället för

 Ni känner säkert igen känslan, istället för att sticka klart projekten som ligger, vilket i mitt fall är ärmen på koftan. Det känns ju som att jag har hur långa armar som helst och att det aldrig tar slut.
Sen kommer en frestelse i vägen och jag får frågan: Behöver inte du Anna ett par vantar? Du skulle kunna hjälpa mig och prova hur det blir att sticka och sen tova dem i maskinen, kanske ett fint broderi på?!

Hur gör man då?! Å ena sidan behöver jag ju fokusera på det som redan är påbörjat men å andra sidan stickar man ju ett par vantar snabbt. Så jag la upp till vantarna, stickade klart dem, tovade dem, har nu använt dem några gånger. Visat dem för fresterskan som uppskattade hjälpen. Nu ska de in i maskinen för att förhoppningsvis bli lite kortare och bli perfekta, sen ett borderi!

Koftan som inte blev av

Nu är vi i Februari och jag får inse att det inte blir någon kofta stickad av mig i Stickameras koftkal! För första gången stickade jag provlapp, tvättade den och mätte. Ritade en skiss, räknade och stickade en provlapp till med olika knapphål. Sen la jag upp, satte markörer och var igång.

 Jag var så peppad tills jag kände att vad trögt det gick, fick inte in något flyt och det var hårt och stelt. Jag hade läst att jag skulle sticka på en storlek mindre stickor för att få en fast kan men det kändes inte bra. Tills jag insåg att jag gått ner två storlekar och handlederna värkte. Jag repade upp.

 

Där tog det stopp, jag kom inte igång igen. Kan bero på att jag tragglar med att stick klart den sista ärmen på en kofta och jag kände att jag verkligen vill göra klart den först! Kan bero på att jag fortsätter min viktnedgång och det inte känns så bra att ha två koftor liggandes som förhoppningsvis kommer vara för stora för mig och att det då är bättre att göra klart den som snart är klar.

 

Garnet är fint och jag kommer inom snar framtid sticka en kofta i det. Sen önskar jag att jag kommer behöva räkna och sticka en mindre storlek!