Jag gillar att handarbeta men även att sy. Några mössor är svaret på den senaste tidens kreativitet.
Något som stör mig är det två vänners beteende, jag vet inte om jag ska känna mig utfryst. Jag passar som sällskap när de inte kan ses men när de träffar varandra så gör de det och samtidigt informerar mig om att de ses men inte bjuder in mig. Jag tycker det är frusterande och känner rent av att det är elakt men det hela kanske är ett sätt för mig att bli bättre på att låta sådana saker bara rinna av mig utan att jag ska ta åt mig. Men varför gör det ont?!
Vårt hus byggt 1934 med glasveranda och struckaturer (takrosetter). Vi ska renovera men behålla den galma charmen så mycket det går. Det är full sol hela dagen och kvällssolen njuts på balkongen ovan glasverandan.
Snapdragon vantar av Ysolda, stickade i Drops Karisma som passar bra ihop med mönstret och gav en perfekt passform. 
Men insåg att tillsammans med en förkylning då hjärnan inte fungerar som den ska är detta ingen bra kombination. Vantarna får vänta efter att jag repat upp och startat om några gånger.
Har insett att Laminaria inte är en sjal för mig, just nu ligger den som ett dåligt samvete på strykbrädan i sovrummet. Det känns som att den stirrar på mig så snart ska den bli ett nystan.
