Sanningen

Livet rullade på för fort. Jag kämpar sen en tid tillbaka med utmattningsdepression och i höstats började jag deltid på en vävutbildning i ett försök att komma tillbaka. Vilket har fungerat väldigt bra men tyvärr kom annat i kläm.

 I mitten på april hade vi öppet hus på skolan och jag var iväg mer hemifrån. Då skakade världen till rejält, vilket fick mig att bli hemma, fokusera om och hämta nya tag. Jag tappade all lust, inspiration och glädje till hantverk. Jag försökte sticka bland annat ett par sockor kom till under våren. Bloggen glömdes bort, jag försökte hålla kvar i Instagram (där jag heter Annashantverk) men orken och energin behövdes läggas på annat ett tag. Jag hittade löpningen, jag som alltid trott att jag inte kan springa, och så började jag yoga. Något som var precis vad jag behövde då i yogan kan jag bara vara här och nu.

 Idag mår jag bra, känner mig stark som tog mig igenom stormen med fantastiskt stöd.Jag har landat på båda fötterna och är mer rotad än någonsin.
 Men då drog ett annat projekt igång, vilket under det senaste året mest bestått av pappersarbete och möten. Inget direkt konkret. Något som känts lite overkligt och det är att vi arbetat sen mars 2015 med att få bygga hus. Plötsligt var det dags, byggstart möte, sprängning och grävmaskiner började gräva.

 Sen har allt gått i rusande fart och nu står där ett hus. Ännu dröjer det tills vi kan flytta in, vi måste sälja det vi bor i nu etc. Men det är verkligt, vi har hittat drömplasten och nu bygger vi huset. I planen finns också ett garage till makens glädje och det känns nu bra.

I söndags firade vi års/bröllopsdag och det känns otroligt att jag spenderat halva mitt liv med honom, 17år och då kan ni räkna ut hur många år jag är. 

I den förändring som denna vår innebar står jag även i begrepp att börja arbeta till hösten. Något som känns fantastiskt och lite läskigt. Jag har hittat en balans i mitt hantverk och insett vad jag gillar mer än annat och att jag inte behöver göra allt på en och samma gång. 

Hoppas ni finns några kvar som läser min blogg och jag hoppas jag ska hitta lusten att fortsätta dela med mig av livet.

En ficka på första försöket.

Ibland kan jag känna mig barnsligt nöjd som när jag syr linnebyxor och vill testa en ny ide med en modell på en ficka. Att den sedan blir bra på första försöket gör det hela enklare då jag inte gillar att sprätta i onödan.

En låda med knappar

 Vid ett besök på loppisen i byn stod det en låda vid sybehörshörnan. 25kr kostade den och jag gick förbi den men blev allt lite nyfiken och vände och öppnade den. Den var full med knappar. Undrar vad för knappar men värd pengarna var den och jag köpte den.

 Väl hemma sorterade jag lite och gick igenom lådan. Nog finns det allt en och en annan fin knapp. Jag är svag för bruna läderknappar och ser framför mig att sätta dessa i en yllejacka av något slag. Även pärlemorknappar tycker jag är fina och det fanns några olika fomer och storlekar.

Vårtecken

 När ni läser det här är jag i Arvika hos en kompis för att tillsammans med andra kompisar ha mysigt ihop och arbeta med ull på olika sätt. Jag bjuder på några bilder från förra helgen.

 Och så kom solen, det blev varmt och gott att sitta ute. Som tidigare år känns det underbart att sitta ute och arbeta med ull. Här börjar jag karda finull för att spinna, jag har en ide om att spinna till en tröja och arbeta med naturfärger. Vi får se hur det blir.

 På något sätt så är det vår också när jag kan börja tvätta ull ute, i olika hinkar ligger här gotlandsull och blir ren och fin. Det är fantastiskt att se hur ullen rengör sig själv i kallt vatten och bildar ett tvättmedel som visar sig som ett skum på vattenytan.

Till och med katten kröp upp och la sig i krukan med den torra ljungen och njöt en stund.

Mössan Vinterstjärna

Idag är det fredag och Fårfesten i Kil. Jag har gjort mitt första mönster på en mössa som stickas i Donegal tweed till kanten och ett fint Norskt kunstvevgarn av spelsaullamull i två olika naturliga nyanser. Under jul kom den till, jag ritade, suddade, ritade igen provstickade och sen kändes det bra. Det blev en mössa som jag döpt till Vinterstjärna och under Fårfesten finns mönster och garn att köpa hos Tant Kofta.

Garnet fluffar till sig och blir mjukt och gott efter tvätt, som att maskorna hittar sin plats bredvid varandra.

Trasmattor

 Wow vilken känsla det är att klippa ner sina egna trasmattor. Jag gillar trasmattor och har några som mamma vävt när jag var barn. Men nu äntligen har jag vävt mina egna.
Den undre är en mindre matta som jag vävde först för att få kläm på kanterna och hur hårt man ska slå. Det blå är påslakan som min man hade när vi träffades. Lite kul med minnen i mattan.

Först när jag planerade min väv, skrev vävsedel och räknade trådar. Tänkte jag göra en randig matta men jämna ränder och att mönstret kommer igen i slutet. Men sen tyckte jag det var för mycket att tänka på och att det skulle vara roligare att bara väva ur hjärtat. Blanda hejvilt. Jag besökte en kompis som bor strax norr om Dingle och fick hur mycket trasor som helst. Välja vad jag ville. Så även den mattan är minnen.

Nu återstår det att knyta frans och det finns ju några olika sätt att göra det på.

Något dåligt som blev bra

Vi åkte till fjällen men tyvärr slutade det med att maken blev pååkt och skadad så vi fick åka hem tidigare än planerat.

Men ingen vila eller ro. Jag tog tillfället i akt och gick ut i skogen med mina föräldrar. Pappa kör motorsåg och efter lite envishet fick vi igång en brasa och kunde elda ris.

 Vi avslutade dagen med att grilla korv. Jag hämtade sonen och hans kompis från skolan och vi fick en härlig dag i solen.